Gustav i Montpellier

Hejsan!

Som många vet är frankrike strejkernas förlovade land! Något som kanske inte lika många vet är att strejkas det här så görs det ordentligt och aldrig av endast dem som strejken gäller, nä här sympatistrejkar man alltid (det förekommer ju även i sverige men inte lika utbrett som här)

Vi hade blivit förvarnade i skolan om att det var strejk och de som åkte spårvagn skulle vara noga med att vara i tid för det var ingen giltig ursäkt för att vara försenad. Jag tänkte att jaja det kommer inte drabba mig jag åkerju inte spårvagn till skolan… Nä det gör jag nu inte men jag duschar faktiskt. Som en del av sympatistrejken var varmvattnet för dagen avstängt och jag testade även dumt nog mittenduschrummet på mitt boende… Tänk er valfri skogsbrandssläckare som sprutar vatten ett 50tal meter. Detta blev alltså mitt uppvaknande den första strejkdagen, en kall”peeling” dusch (ja det kändes som huden försvann tillsammans med tvålen/schampot) . Jag kan för övrigt nämna att ursäkten för att vara försenad p.g.a. spårvagn är helt ok om man är lärare/föreläsare, ja då behöver man inte ens dyka upp förens dagen efter, då kan man skälla ut alla elever för att de gick efter 20minuters väntan för att ta igen.

Annars har Jesper varit här och hälsat på. Hemskt uppskattat och roligt besök! Kändes nästan som vi var tillbaka i lägenheten i linköping. Vi spelade mycket pingis umgicks, hittade nya efterrätter, besökte ett ”chateau” med vinprovning (usch) sen på söndagen var vi ute på äventyr med fransk infrastruktur och vindsurfing.

Vindsurfingen tänkte jag berätta mer om! Vi började dagen med att åka spårvagn, byta spårvagn, leta busshållplats, inse att vi var på rätt busshållplats från första början, hoppa av alldeles för tidigt, leta en bankomat, hitta en bankomat, inse att bussen till vindsurfingstället inte går på söndagar osv osv. Hursomhelst så bestämde vi oss för att äta lunch på ett bageri, en panini ”formule” dvs en panini med dricka och efterrätt som var ungefär lika stor som paninin, (jesper gillade tårtan väldigt mycket)

Därefter gick vi i riktning mot stranden i avsaknad av buss. Efter ett par kilometer och några stora broar kom vi fram. Väl där hyrde jag en bräda och gav mig ut bland alla andra vind och kitesurfare. Det blåste ordentligt och de flesta var väldigt duktiga så det var riktigt kul att se. Detta var alltså på en stor sjö precis innanför medelhavet (dvs lika mycket vind men mycket mindre vågor, alltså perfekt för vindsurfing.) Jäklar vad fort det gick ibland! Roligast hade nog en äldre herre (~50år) som vindsurfade runt i något som närmast kan beskrivas som en tysk stridshjälm från första världskriget som surfade en bit snett bakom mig när jag fått upp som mest fart. Jag började känna ”oj, oj oj oj ooooooj det hääääär har jag inte kontroll öööööööver *plask* *plask* *plask* jag gjorde med andra ord en riktigt fin s.k. ”wipeout”d.v.s. trilla av surfbrädan på ett mycket spektakulärt sätt. Har man tillräckligt mycket fart åker man inte bara ner i vattnet direkt, tänk er att kasta macka, alltså studsade jag en gång på vattenytan innan jag åkte i ordentligt ( en ordentlig saltomortal med 1,799varvs skruv i finaste pikstil….) När jag väl kommer upp ovanför vattenytan och tittar upp ser jag herrn susa förbi med ett nochalant småleende, sin fina hjälm och med en tummen upp gest till mig. Jag spottade ut vad som kändes som halva medelhavet ur munnen och tänkte några väl valda ord om ”jaja din pensionsålder höjs snart” innan jag hoppade upp på brädan och fortsatte ett 100 tal meter efter honom. Riktigt kul hursomhelst och Jesper verkade bli oerhört sugen på att testa kitesurfing.

På vägen tillbaka till staden såg vi några vita flamingos och för alla som trodde att kalle anka på julafton bara var ett påhitt kan jag berätta att det är baserat på verkliga händelser! Såfort jag eller jesper försökte ta upp kameran flaxade de överreklamerade halvmåsarna iväg… I gengäld fick vi riktga måsar men det kändes inte lika häfigt att ha kort på. När vi väl var tillbaka i staden var det 2-3timmar tills vår buss skulle gå men vi bestämde oss att titta förbi tågstationen och därifrån gick det ett tåg som tog 10 minuter till montpellier istället för vår 2-3timmars(väntetid + restid) resa till strandstaden till att börja med… Vi var glada över att ha sparat tid (och pengar, biljettautomaten fungerade inte så vi plankade helt ofrivilligt) annars har det varit hemskt kul att ha Jesper här och nästa vecka kommer min Martina!

Nu ska jag försöka prata lite med Marcus och fixa lite med universiteten. Nåja här fick ni en liten uppdatering om fritiden.

Hade det bra!

Hej igen! Jag har haft lite dåligt samvete för att jag inte har uppdaterat eller skrivit något på min blogg, och när jag loggade in och såg lite kommentarer (t.ex. att Marcus lagt in bloggen som startsida kunde man ju inte annat än skämmas lite av avsaknaden av aktivitet här…) Som sagt så saknar jag fortfarande internet i mitt rum.
Ja jag kanske ska förklara det här med boendesituationen… De flesta har väl hört talas om fransk administration så jag kan bekräfta några myter. Jag hade bokat en lägenhet på crous (ungefär motsvarande studentbostäder) hemsida och Sandra Durand (ansvarig vid polytech för utbytesstudenter) hade bekräftat bokningen. När jag anlände till receptionen för crous hade de aldrig hört talas om min bokning(de verkade också sakna internet eller åtminstone all kännedom om internetbokningar) Jag har sen dess försökt hitta någon som pratar engelska men ingen på receptionen (inte ens den internationellt ansvarige!) pratar mer än enstaka ord engelska och att diskutera detaljer i bokningar på franska med en bitter madame som är ”internationell” känns väl avancerat. För att göra saken enklare krävs det förövrigt ett franskt bankkonto för att få en lägenhet, och givetvis krävs en lägenhet/boende för att få ett bankkonto. Som ett temporärt boende fick jag nycklar till ett litet rum där 20 liknande rum delar tre toaletter och duschar. För att få tag på detta boende verkade de dock ha missat något eftersom de endast har mitt namn inga kontaktuppgifter, inget bankkonto, inget personnummer eller andra små detaljer som hyra. Så just nu bor jag ”gratis” men jag ska försöka få tag någon så jag vet hur länge jag kan bo i rummet.
För tillfället känns det dumt att dra på sig en lägenhet med uppsägningstid mm om jag inte vet om jag ska stanna eller ej.
Nu har jesper kommit och jag har fortfarande inget internet men jag tror det är på väg iaf… Ja här är ett halvfärdigt inlägg men jag tyckte något måste läggas upp i alla fall!
Pussochkram alla!

Ja det är ju dethär med internet i dethä landet… inte helt lätt att få tillgång till men såfort jag har det så blir det fler inlägg! (jag själv gillar inte bloggar som laddar upp ett ordentligt inlägg sådär varranan vecka men nu blev min så redan från början… jaja såfort jag har interner lovar jag att det ska blir ordning)

Hej!

Ja vart ska man börja? (tack men nej tack till alla goda råd som: början!)

Då jag satt och tittade på mina kära Yi-klasskamraters bloggar insåg jag att de sina vanor trogna är väldigt ambitiösa, det är bara japsarna som inte kommit igång med bloggandet än men de har ju en bit kvar till terminstart iochförsig (jag vet att det kommer vara en något blandad läsarkrets och att jag blandar kanslisvenska med ”internetsvenska”, vanlig svenska och ren goja likväl som förkortningar i stil med iof men jag skall försöka hålla detta på ett minimum (förkortningarna alltså, det andra får ni nog leva med (likväl som att jag överanvänder parenteser (sådär nu har jag genomgått standardursäktandet så jag inte behöver stå för vad jag skriver hela tiden, eller?)))

Min resa började egentligen redan när jag åkte ner till linköping  för att skriva tre tentor. Jag tyckte det gick bra förutom att lars kommer ge mig noll poäng på min fina reella integral (att det ska vara så svårt att komma ihåg att göra omskrivningen från sinh till sin) så komplexen kanske får vänta ett tag till. Jag samlade kanske några vuxenpoäng ist för komplexpoäng genom att inte gå på München hoben (morgontenta) trots att syster Helena var där med ett gäng KTH:are, DanB m.fl m.fl. Ingen eloge till alla som gick på hoben och ändå kom på tentan och luktade öl i hela salen…(dock några som var fräscha trots hoben de kan få en eloge) En stor riktig eloge till min storasyster Johanna och Robert som jag bodde hos under veckan i linköping, hoppas amaronen smakar gott det har ni förtjänat! Tack till JohanJessica (ja de sitter lite ihop), tack Niklas och tack Thomas för pluggsällskap. Jag vill också tacka ma….. Märks det att det sista jag såg på tv i sverige var en gala med tacktal?

Själva resandet till Frankrike började i måndagsnatt (tisdag morgon) kl 0033 efter ett väldigt jobbigt hejdå till mor och far (mormor och morfar dagen innan) och min kära (på flera sätt hoppas jag ;) flickvän Martina som släppte av mig på stationen i Hudiksvall, med ett nattåg till arlanda där flyget gick vidare 0715 till charles de gaulle (detdär med att det skall vara stora bokstäver på namn kommer det nog skralt med) så efter någon timmes sömn på arlandas högklassiga golv (nämde jag att jag kan sova överallt sen barnsben? barnvagnar, trappor, snowracerar, spaghetti och köttfärsås, för att nämna några möjliga sovplatser) så flögs flyget till frankrike. Väl på charles de gaulle var min plan att hitta en transfer till gare de lyon, ta ett tgv (train de grand vitesse =snabbtåg för de som inte talar ”lätet” som morfar kallar det) till montpellier och väl där hitta ett hotell. Efter att ha smugglat in min macka (jag räknar med att ingen fransk säkerhetspolis läser dethär), ja smugglat, man får tydligen inte ta in mat genom tullen p.g.a. sjukdomsrisken… Landa i frankrike med mat är helt ok men gå förbi en linje med den, nej då är det kulsprutebeväpnade vakter som har åsikter om mackans vara eller inte vara över nämnda linje (och då var det ändå en baguette och inte Marcus ”polacken/mackan/macki/moderaten” Eklund som jag hade med mig (ledsen Marcus men det är valupptakt med pajkastning(/mackakastning?) och du svarade inte när jag ringde för att hinna prata massor med dig innan jag åkte))  Nåväl efter att ha ätit upp baguetten och hämtat pengar (de tog inte kort där man köpte biljetter) så fick jag tag i en buss till tågstationen. Detdär med att inte ta in mat borde kanske ha gällt även mat man redan satt i sig, för ungen som satt bakom mig var rejält åksjuk hela vägen… Martina du hade älskat det… (internskämt förlåt, jag skall försöka att inte dra för många sådana.) 

Väl på stationen lyckades jag leta mig fram till (efter att ha frågat två turiststånd om vägen) kontoret där de sålde biljetter och köpte mitt tågrabattkort (ordentliga rabatter på resor inom frankrike och kortet gäller ett helt år) och direkt efter köpte jag min tågbiljett där 1a klass kostade 2 € mer…Alltså åkte jag i min fotölj ner till montpellier brevid en fransk tant som satt och (hör och häpna) läste en bok på engelska! (hon pratade i och för sig bara franska med mig så jag har mina aningar att det bara var för syns skull) I Montpellier hade jag fått rådet av Jesper Molin (tack tack för din hjälp jesper) att gå till turistbyrån och be dem om hjälp med hotell. Så jag tittade på en karta på tågstationen, gick ut ur tågstationen tittade vart solen var och gick norrut (ungefärlig riktning mot turistbyrån). Förlåt sa jag gick? Släpade mig… det var längesedan en väska blev så mycket tyngre och jobbigare att ha med sig ju längre man släpade sig…. från 10 C i sverige till 30 med mörka jeans och tjocktröja (jackan åkte av i paris) och 30kg packning var det sådär måttligt roligt att ”gå” omkring med, mina händer har inte förlåtit mig än. Solnavigering i staden fungerar förvånansvärt bra (dvs jag kom in på en gata som vidade skyltar ”fortsätt rakt fram så kommer du till turistbyrån”). På turistbyrån sa de att allt var fullt så jag ringde Carolina (Trevlig medstudent från Industriell ekonomi som också läser internationellt och ska vara i montpellier) för att höra om de visste ifall det fanns några platser ledigt på hennes hotell, hon trodde det så jag bad turistbyrån ringa men tyvärr det var även det fullt så jag bad dem ringa några fler hotell i närheten, de sa att det enda som fanns ledigt kostade 95 € vilket jag kände var något i överkant, så de ringde några till. Jag hade nog ordentligt med tur för de hittade plötsligt ett hotell 250m bort med ett rum ledigt för 32€. Detta hotell där jag sitter och skriver nu visade sig ha både internet och ganska fräscha rum med dusch, fläkt, tv och allt.

Så var det med resan. Angående boende så har det äntligen skett lite saker på universitet… Jag bad ju om att få boende via dem men har tyärr inte hört något ifrån universitetet här på hela sommaren och de har inte svarat på vare sig mail eller telefon trots dagliga telefonsamtal de senaste 2 veckorna. Igår morse fick jag ett mail som började med det lovande: ”Åh herregud jag hade glömt bort dig!” men det verkade som jag fortfarande kan få boende via universitetet så nu måste jag bara idag bestämma mig ifall jag verkligen vill ha det. Jag hade liksom börjat ställa in mig på att bo i en lägenhet med några fransmän och tänkt massa positiva tankar som att ”ja det blir ju hemskt hemskt mycket lättare att få vänner, hjälp, sällskap mm” och ”Martinas och Saras roomies i flat 49 i London var ju oftast väldigt trevliga”. Nu när det verkar som jag kan få en etta för ett billigt pris borde jag då ta det? Jag tror nog jag skall göra det och hoppas att fransmännen och jag kommer överens ändå även om vi inte måste bo ihop, vi får väl se.

Efter en underbar sommar hemma i Hudiksvall är det lite svårt att komma till ett nytt ställe och känna sig jättetaggad och positiv med vänner, flickvän och familj hemma, men jag har satt upp som mål att jag skall stanna i två månader (jag har en tendens att längta hem efter någon vecka) och först då känna hur det känns och om jag trivs. Gör jag det så är det bra så, då fullföljer jag mitt år härnere och trivs jag inte så åker jag hem ett tag och sen kanske ut på någon resa (Jespers och Mathias Asienturné låter spännande när de väl lämnat storstäderna i Indien) och sen fortsätter på Y istället.

Nu har jag skrivit av mig lite så jag hoppas det väger upp lite mot Johans frekventa och Andreas sjukt framförhållna inlägg. (jag skrattade lite när jag tänkte ”hmm det kanske är hög tid att skriva något” och går in på Andreas blogg och läser ”5 månader till kurstart”…) Jag ska försöka ta lite bilder idag också, hade helt glömt bort detdär med resebilder som ju faktiskt är väldigt roligt att titta på (samtidigt som man läser om ställena, bara resebilder i sig är sådär.) samt köpa mig en bättre mikronfon så jag kan skypa ordentligt och en ny batteriladdare till kameran. Det ska jag göra nu.

Puss och kram